Konst som passion
Paul Sinebrychoffs konstsamlande baserade sig på starka etiska preferenser. Under konstsamlandets senare år betonades parets strävan att bygga upp en följdriktig museisamling. De kravlösa resorna under början av Pauls och Fannys gemensamma liv då de var i tillfälle att beundra europeiska konstsamlingar inspirerade dem till att bygga upp en egen samling. Att samla konst var ett sätt att uppvisa ekonomiskt inflytande och att höja sin sociala och kulturella ställning.
Ett gemensamt intresse
Konstsamlingen var makarnas gemensamma insats. Beträffande målningarna återspeglar de Paul Sinebrychoffs smak och viljekraft. Fanny Sinebrychoff intresserade sig mera för speciellt silver, porslin och statyetter, det vill säga föremål som hänförde sig till hemmiljö och inredning, ett delområde som passade bra för en hustru. I Pauls roll ingick att som den egentliga konstkännaren förvärva stora mästerverk, åtminstone utgående från deras korrespondens.
Intresset för svenska porträtt
Svensk konst från tiden före 1809 har en särskild plats i Sinebrychoffs samling. Samlandet inleddes redan på 1880-talet. Paret flyttade till den nuvarande museibyggnaden efter Pauls mors död 1904. I representationsutrymmena fördelades samlingen enligt i vilken stil de olika salarna var inredda.
Pauls första stora intresse var svenska porträtt. I samlingen finns rentav flera porträtt av drottning Kristina av Sverige. Dessutom är ett flertal andra kungliga och adliga personer representerade i form av porträtt, men också i den betydelsefulla miniatyrsamlingen.
Till den gustavianska salen förvärvades under en resa till Stockholm våren 1904 ett möblemang i flera delar. Sekretären med gustaviansk intarsiadekor köptes i Stockholm 1907. Det sägs att den har tillhört Gustav III:s syster Sofia Albertina.
