Den egentliga grunden till trädgårdens historia i Finland hänför sig till naturvetenskapsmännen Pehr Kalm (1716–1779) och hans lärare Carl von Linné (1707–1778). Den tidens trädgårdskonst har en stark koppling till botanisk forskning. Sällsynta växter var trädgårdsmästarens stolthet.
Trädgården har å andra sidan alltid varit en viktig källa till glädje och välbefinnande. Doftande blommor gläder syn- och luktsinnet. Blommornas roll i målarkonsten som symbol eller ornament utvecklades på 1600-talet till att bli verkliga växtporträtt. Blomsterstillebenet föddes. Bilderna kom också att utgöra en viktig del av naturforskningen och dess illustrationer. Konstnärer som specialiserade sig på blomstermotiv – många av dem kvinnor – lämnade också spår i botaniska publikationer.
Carl von Linné (Råshult 1707–1778 Uppsala)
Linnés genombrottsverk Systema Naturae publicerades i Leiden år 1735. I verket presenterade Linné ett nytt klassifikationssystem, vilket gjorde honom berömd internationellt. I systemet indelas djur, växter och mineraler i klasser, ordningar, släkter och arter, och alla får ett eget vetenskapligt latinskt namn. Det första stora foliotrycket av Systema Naturae följdes under årens lopp av flera nya upplagor som växte från de ursprungliga fjorton sidorna till tjocka opus.
Trädgården som en levande lärobok
Botaniken hörde under Linnés tid till medicinen. År 1741 tillträdde han tjänsten som professor i medicin vid Uppsala universitet och fick även ansvara för stadens botaniska trädgård. Planteringarna i trädgårdens symmetriska mittparti planerades enligt den nya klassifikationen som presenterades i Systema Naturae. Trädgården fungerade som en levande lärobok för utbildningsändamål. Den symmetriskt arrangerade trädgården betonade med sin ordning och symbolik också skönheten i Guds kreativa arbete. I Finland anlade Åbo Akademi en ny och större trädgård med början år 1759 under ledning av Linnés lärling Pehr Kalm (1716–1779). Uppsala universitets botaniska trädgård fungerade som exempel.
Växter och blommor som bildmotiv
Trädgårdens växter, och speciellt blommorna, har fått betydligt mer uppmärksamhet inom bildkonsten än själva trädgården. Blommor hör till de tidigaste och viktigaste bildmotiven. Växternas bildtradition sträcker sig från ornamental presentation och symboliska betydelser till målning av detaljerade växtporträtt. I och med det sena 1500-talets blomsterstilleben kom de att utgöra en egen genre inom måleriet. Återgivningen av blommor och insekter i stillebenen var i allmänhet lika exakt som i de vetenskapliga illustrationerna. Ett blomsterporträtt är emellertid alltid en sammanställning. Målarkonsten kan göra sådant naturen inte förmår – i ett blomsterporträtt kunde man kombinera blommor som blommade under helt olika tider på året.
Trädgården som tidsfördriv
Blomsterporträtt från florilegium-böcker, användes också som modeller vid formgivning och för textilarbeten. Komplicerade broderier och andra handarbeten ansågs vara lämpliga sysselsättningar för kvinnor. Hemmet och trädgården var enligt tradition kvinnans domäner. Anna Sinebrychoff var också en ivrig trädgårdsmänniska. År 1875 deltog hon i grundandet av Finska trädgårdsföreningen. Trädgården och boningshusets vackra salar dekorerades med palmer, rosor och andra blommor som drevs upp i Sinebrychoffs växthus.
