Ljuset gör det möjligt att observera och visualisera naturens former och färger. Det är nästan en självklarhet att måleriet bygger på det ljus Solen ger. Under romantikens tidsålder – från slutet av 1700-talet fram till mitten av 1800-talet – blev konstnärerna alltmer fascinerade också av nattliga vyer och de stämningar vi förknippar med natten såsom rädsla, melankoli och längtan, men också passion och kärlek. För att återge natt behövdes emellertid också ljus. Den mest storslagna utgångspunkten för återgivningen erbjöd Månen och månskenet.
Föreläsningen beskriver med hjälp av ett antal exempel varför återgivningar i månsken blev så populära under romantiken, varför månskenet fascinerade och inspirerade konstnärerna speciellt just då, och hur vi ska tolka och förstå månskensbilder ur dagens perspektiv.
FD Teppo Jokinen är docent i konsthistoria vid Helsingfors universitet, och hans forskning fokuserar på interaktionen mellan konst och arkitektur i Finland och i det tysktalande Europa. Jokinen har nyligen inriktat sig på bl.a. arkitekt Gustaf Nyström och landskapsmålaren Hjalmar Munsterhjelm. För närvarande skriver han på en biografi över landskapsmålaren Berndt Lindholm.