Teppo Jokinen: Efter solnedgången – Romantikens måne

Romantikens konstnärer fascinerades av naturens högstämda eller skrämmande fenomen och stämningar. Möjligheten att betona kontrasten mellan natt och dag inspirerade dem också till att beskriva händelser och känslor. Vilken roll spelade då Månen i romantikens nattliga naturscener?

  • 10.5.2023 kl 18–19
på finska
Seminarierum
Biljetter: med museibiljetten
18 €/ 12 €/ Museikortet. Under 18 år fri entré. Biljetter kan köps från museets kassa samma dag. 80 platser.
Alexander Lauréus (1783 – 1823): Rövare hos en herdefamilj, 1823. Nationalmuseum, Stockholm. Photo: Erik Cornelius, Nationalmuseum, Stockholm.

Ljuset gör det möjligt att observera och visualisera naturens former och färger. Det är nästan en självklarhet att måleriet bygger på det ljus Solen ger. Under romantikens tidsålder – från slutet av 1700-talet fram till mitten av 1800-talet – blev konstnärerna alltmer fascinerade också av nattliga vyer och de stämningar vi förknippar med natten såsom rädsla, melankoli och längtan, men också passion och kärlek. För att återge natt behövdes emellertid också ljus. Den mest storslagna utgångspunkten för återgivningen erbjöd Månen och månskenet.

Föreläsningen beskriver med hjälp av ett antal exempel varför återgivningar i månsken blev så populära under romantiken, varför månskenet fascinerade och inspirerade konstnärerna speciellt just då, och hur vi ska tolka och förstå månskensbilder ur dagens perspektiv.

FD Teppo Jokinen är docent i konsthistoria vid Helsingfors universitet, och hans forskning fokuserar på interaktionen mellan konst och arkitektur i Finland och i det tysktalande Europa. Jokinen har nyligen inriktat sig på bl.a. arkitekt Gustaf Nyström och landskapsmålaren Hjalmar Munsterhjelm. För närvarande skriver han på en biografi över landskapsmålaren Berndt Lindholm.